Västra Karup, Birgit NIlsson och min farfar prosten Anders

Västra Karup på Bjärehalvön kan synas vara ett av rätt många ointressanta ställen runtom i Sverige. Varför hittar man förresten inte några riktigt trista ställen i Frankrike eller Italien? Skulle en fransman gilla Gislaved?
Västra karup består av ett antal bostadshus på ömse sidor av vägen som leder till Torekov. Där finns en sparbank, en småskola och en ICA butik, uppe vid korsvägen som leder till Ängelholm eller Båstad. Butiken som är gammal och privatägd vill ICA med hårda metoder lägga ned därför att den är för liten. Lindströms plågas av allt högre avgifter men kämpar på. Kommer man bara en bit upp i backen ovanför byn har man en vidunderlig utsikt över Skälderviken, Kullen och Hallands Väderö.
I Västra Karup finns också en stor gammal och rätt vacker kyrka med svart hattorn.En del av byggnaden är från 1100 talet. På kyrkogården ligger hovsångerskan Birgit Nilsson begraven. Men under en präktig gravsten, rest och vårdad av församlingen, ligger även min farfar prosten, mina föräldrar och åtskilliga av mina sju fastrar begravna.
Birgit Nilssons gravvård är märklig såtillvida att den pryds av ett idolporträtt av den världs berömda hovsångerskan. På katolska kyrkogårdar finns nästan alltid fotografier av de avlidna. Ofta tagna i ungdomsåren, som i svenska tidningars dödsrunor. Det är rörande med fotot av en nittonåring som begravts på kyrkogården i Jochberg utanför Kitzbuhel efter att ha stupat vid Sedan under försa världskriget.Min farfar prostens foto hänger på väggen i sakristian bland kyrkans andra gudsmän. Min farfar föddes 1848. Han dog 1935 och tjänstgjorde in i det sista.I porträttet börjar jag nu se likheter.
Av en slump träffar jag den nuvarande kyrkoherden: "Ja den allmänna pensionen hade ju inte inrättats. Alla fick jobba in i det sista om man inte hade särskilda avtal. Dessutom är det sant som det sägs att den nye prästen fick ta över änkan".
Min farmor Elin dog dock före min farfar.
Det är också sant att min farfar döpte Birgit Nilsson, som var enda barnet till en bonde i trakten. Vid akten skrek Birgit så kraftigt att min farfar Anders beordrade assisteranade kyrvaktmästarn: "giv henne sudden". Dåtidens napp, en bomullstuss dränkt i brännvin.
Präster på den tiden dominerade sitt fögderi totalt.Han döpte,vigde och begrov. Och husförhörde. Han var ordförande överallt. Västra Karups kyrka rymmer närmare tusen personer. Det var obligatoriskt att gå i kyrkan. Prästen hade förstås också en politisk roll eftersom han var statens man i bygden. Prästen hade järnkoll på befolkningens förehavanden och kunde naturligtvis med hänvisning till vad Bibeln hade att säga, tillhålla sina församlingsbor inte bara när de allmänt gjorde felsteg utan också när de felade i respekt för kungahus och annan överhet.Jag tvivlar på att det fanns bolsjeviker i Västra Karup 1920.
När min farfar sökte prosttjänsten i Västra Karup, efter att ha varit komminister i Torekov, skall Oscar den II ha sagt: Han med de många barnen skall ha tjänsten. Det blev tio barn till slut.
Som överallt annars i Sverige skiftade dialekterna markant på Bjärehalvön ända fram till helt nyligen. Det läser jag i Bjäre hembygds årsbok.Liksom man förstås idag kan höra vem som är värmlänning eller östgöte, kunde man snabbt avgöra vem som var från grannorterna Grevie, Förslöv, Västra Karup eller Torekov. Även orden för många ting var annorlunda från bygd till bygd.När jag talar skånska har jag en tung Bjäre accent. Det hade säkert Birgit Nilsson också när hon talade med sina gamla kamrater.Min farfar däremot talade säkert på ett helt annant sätt eftersom han var från Skabersjö. Långt söderut. Om han inte talade riksskånska.