Jag reser till Danmark för att möta våren. Och faktiskt är det ett par grader varmare i Helsingör. Och i Rungsted i trädgården till Karen Blixens barndomshem, nu museum, blommar vintergäcken mitt i hagelskurarna. Danskarna tar inte vintern på lika stort allvar som svenskarna. Man slår inte igen allt för fem sex månader. Fritidsbåtarna i imponerande storlek ligger kvar i hamnarna,utekafeerna låter bord och stolar stå kvar. Den stora matvaruaffären i Rungsted, halvvägs mellan Helsingör och Köpenhamn, har för det mesta varor som finns i liknande svenska affärer. Lite yppiggare kanske när det gäller bakverken, köttet och särskilt fisken. Danskar liksom fransmän är ju i grunden gottegrisar.Men en sak skiljer sig ordentligt: vin och sprit. Här hittar jag ett trettiotal olika slott i Bordeaux, från 100 till 500 svenska kronor, ett tiotal Barolos och Barabarescos från Piemonte kring 150 kronor, mängder med Bourgogner.Vita och röda. På ett svenskt system vid Hornstulll eller i Båstad hittar man tre halvdåliga Bordåer, ingen Barolo. Egentligen är det skandal att svenskarna i alla år funnit sig i detta otroliga förmynderi och misstroende som det faktiskt innebär att en statlig myndighet skall bestämma ett mediokert urval viner åt befolkningen. Ja ja det finns många sorter på systemet. Men vem är betjänt av 40 sorters vitt vin i prisklass 50 till 75 kronor? Arg major på Östermalm.
Alldeles vid sidan av Karen Blixens museem ligger Rungsteds Kro. 250 år gammal, sluttande golv, ål och äggröra på matsedeln. Två yppiga medelålders damer serverar, och röker därimellan vällustigt cigaretter i baren just innanför ingången. Många av gästerna tar ett glas vin. Inget svenskt skrymtande med isvatten till maten.
Karen Dinesen var en världsberömd författare. Men nu rätt bortglömd.Äktenskapet med den orolige svenske baronen Bror Blixen, den tragiska kärlekshistorien med britten Finch-Hatton, som störtade, lever kvar i filmen och annat om åren i Afrika. Men i det välgjorda museet lever Isak Dinesen, som ofta var hennes pseudonym.Oerhört smal, tärd, elegant de sista åren. Men en världsstjärna. Jag köper ett svartvitt vykort där hon äter lunch med Marilyn Monroe och Arthur Miller. Marilyn är fascinerad av henne. Jag köper också Babettes gästabud, som fick en Oscar, på danska.Den är bara på 83 sidor.Hmm - man behöver inte skriva så långt. Jag frågar den eleganta damen bakom disken i shopen om det verkligen är så att skriven danska är identiskt med skriven norska. Hon ser bestört ut och säger: " Dom kan ju inte stava ".
Karen Blixen var också en skicklig konstnär med härliga porträtt av anställda på den afrikanska farmen.
På hemvägen i våren stannar jag förstås vid Louisiana i Humlebeck. En stor Picassoutställning. Mycket folk. Många står gripna, vördnadsfulla. Jag går snabbt igenom. Jag tycker att jag har sett allt förut. Längst stannar jag vid ett jättefoto av en vällustig lunch på stranden i Nice med Pablo och ett antal vänner. Lunch i Rungsted är bättre än lunch någonstans i Sverige. Men lunch vid Medelhavet med goda vänner är alltid att längta till.
Anders, det är en helt underbar resa den Du gjort, när jag var på Rungsted hade jag dessutom turen att få en guidad tur genom huset av Karen Blixens brorsdotter - som var en kopia av sin faster! Kändes helt surrealistiskt. Hon berättade om när "faster Tanne" satt framför brasan och läste för dem. Jag var helt tagen. Åker gärna dit igen men jämna mellanrum (:
SvaraRaderaLena