Kriget i Libyen, ja det är ju faktiskt ett krig, ger signaler om att allting inte är som förut. Stor- och mellanmakterna emellan.USA har för första gången på mycket länge klart sagt ifrån att man inte vill sitta i förarsätet när det gäller Libyen längre än en mycket kort tid till.President Obama gick till val med att trappa ned USA s militära engagemang särskilt i arabvärlden. Inte trappa upp det.USA´s kraft och utrustning var nog nödvändig för att etablera no fly zonen över Libyen. Men framöver är det den europeiska delen av NATO som får stå för merparten av insatserna. Och just nu ser dessa ut att bli rätt så långvariga.Men har Europa viljan,förmågan och framför allt en enighet att gå in i detta engagemang vars mål idag ingen klart ser.Tyskland lade ned sin röst i FN s säkerhetsråd samman med Ryssland,Kina,Indien och Brasilien i omröstningen om ett militärt ingripande.Turkiet är mycket skeptiskt.
Dessutom: idag strömmar rapporterna in om våld mot demonstranter i Syrien och Jordanien. Sedan tidigare är läget synnerligen oroligt i Jemen och framöver kanske också i Algeriet och Marocko. Och snart kanske i självaste Saudirabien. Och vad gör FN då och Europa? Och vad händer med den gummiartade svenska alliansfria neutraliteten? Om vilken det finns och alltid funnits delade uppfattningar hemmavid.
Anders Fogh Rasmussen, en gång statsminister i Danmark, men nu chef för NATO, berättade häromdagen att USA nu står för 75 procent av de 26 NATO-ländernas sammanlagda försvarsutgifter. Och även om Frankrikes president Zarkozy tog initiativet i Libyen och britterna hängde på, måste man fråga sig om Europa har kraften, enigheten och utrustningen att ge sig in i ett längre krig i nordafrika. Jo, jo det heter i FN s resolution att man bara är där för att skydda civila. Men var går gränsen för det. Och vilka är civila och vilka är militärer i något som alltmer ser ut som ett inbördeskrig. Inte så olikt det spanska för övrigt för mer än sjuttio år sedan.Inte så underligt att Sverige tvekar om vilka, om ens några, insatser skall göras.Den nye ledaren för socialdemokraterna Håkan Juholt, ordförande i riksdagens försvarsutskott betonade Sveriges militära alliansfrihet någon vecka innan han blev vald. Utrikesutskottets ordförande Göran Lennmarker som jag träffade häromdagen sa däremot: Sverige är varken alliansfritt eller neutralt. Men att skicka Jas Gripen in i Libyen under NATO´s ledning synes lite väl magstarkt för ett land vars valspråk mycket länge varit" den svenska neutraliteten har tjänat oss väl".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar