Det är underligt hur man i Frankrike och Italien bevarar sina mindre städer och byar.Medan man i Sverige rev rubbet och byggde nytt. Vi bilar runt en dag i Languedoc mellan havet och de Svarta bergen. Samhälle efter samhälle Clermont, Castries, Cauzol de Bezier och allt vad de heter. Intakta stadscentra överallt, med en kyrka ofta från 1200 talet på topp, ett torg med hotell de la Ville. Och så går det nedför i vindlande gränder, med bagerier, boucherier och andra småaffärer. Man fattar inte vad folk får sin utkomst ifrån. Inga fabriker så långt ögat når.Men visst. Vinfälten sträcker ut sig åt alla håll mellan samhällena. Men vin och därtill billigt vin?. Är det framtiden? I Frankrike varnas i alla annonser för vin och sprit hur vanskligt det kan vara att dricka lite för mycket. Gränsen är 0,5 promille som Sverige hade tidigare. Kontrollerna bli allt fler. Och till skillnad mot i Sverige är det heller inte tillåtet att tala i mobiltelefon i bilen eller SMs a.
Vi bilar upp mot de Svarta bergen upp till staden Roquebrun. Måndagförmiddag och vi har följt floden Orb som åt andra hållet rinner ut i medelhavet alldeles vid Beziérs där Ryan air numera landar. Roquebrun blickar ned på floden och skyddas mot de nordliga tramontanavindarna av ett bergsmassiv. Det är varmt och stilla och det är Bon Jour och bon journée överallt. Den orala kontakten som ger en slags trygghet åt människor i mindre samhällen.Garriguemannen är förtjust trots at han ännu inte fått några ostron för dagen.
- Så här skall det vara, säger han. Inget tillgjort som på Rivieran i Grasse och Mougins. Där allt är restaurerat och tillrättalagt och puttenuttigt.Engelska,svenska, tyska överallt.
Han tillhör dom som vill vara ensam om att vara turist på en plats. En gammal svensk dröm som charterturismen slog sönder en gång. Och förresten. Vem vill vara ensam på stranden i Rimini?
Nä så är det. I den här lilla staden under de Svarta bergen är säkert flera av husen tusen år gamla. De är bebodda men bara nödtorftigt underhållna. Någon fattigdom är det förstås numera inte tal om. Ur de små vackra gamla portarna av trä kommer jeansklädda mödrar eller fäder med barn i samma barnvagnar som överallt annars.
Dock vinet i de små glasen på caféet vid infarten till stan just vid broändan är halmgult och suberbt.Vi går sedan mot Auberge Hubert för lunch. Just ovanför floden Orb. Som just nu forsar ordenligt efter snösmältningen uppe i bergen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar