Häromdagen var jag inbjuden att hålla ett kort anförande vid Sverige - Amerika stiftelsens årsmöte. Anledningen var att jag en gång i tiden via stiftelsen fått ett Brittingham Viking stipendium på ett år för studier vid det utmärkta Wisconsin universitetet i Madison. Jag är alltså en alumnus. Men vid årsmötet hade jag också uppdraget att på sammanlagt sex minuter intervjuva de sexton unga kvinnor och män som blivit årets stipendiater. Vanan att fatta mig kort fick jag under min tid på Rapport i TV. Och särskilt den dagen då Berlinmuren föll hösten 1989 och jag i sändningen 19.30 ( den enda som då fanns) fick uppdraget att göra Europas historia från andra världskriget till just den dagen. På 1 minut och 25 sekunder.
Årets stipendiater hade alla den mest suveräna akademiska bakgrund. Och får man förmoda, framtid.
Ämnena handlar om bla digital innovation, screening av prostatacancer, plasticitet till nanometer skalor eller imaterialrätt.Åtskilliga kommer att läsa vid Harvard, Columbia eller i Berkeley. Ämnen och lärosäten något skilda från min och andra vikingars erfarenhet, som på undergraduate vis var mer av det sociala, men däremed inte mindre betydelsefulla slaget.För att förstå USA.
Men de här stipendiaterna som jag intervjuvade kan på många sätt vara Sveriges framtid. Och de emotsäger till en del jättegnölet på den svenska skolan, brilljant framfört senast av Maciej Zaremba i ett antal monumentala artiklar i Dagens Nyheter. Men uppenbarligen kan dagens hårt kritiserade skola frambringa exellens. Chalmers, KTH och Handelshögskolan liksom Karolinska fylls ju varje år med studenter från de vanliga skolorna. Zarembas kritik får applåder av Peter Wolodarski idag i DN.Peter liksom jag har varit redaktör för den liberala vänstertidskriften Liberal Debatt. Men och, i sin artikel idag i DN slår han ett slag för den gamla lärdomsskolan och fördömer dagens " flummerier" där läraren mist sin auktoriritet. Ja förlorat sitt yrke.
Jag gick i Djursholms Samskola, där många lärare hade professorskompetens. Jag märkte aldrig något intresse från lärarnas sida att försöka förstå de enskilda elevernas olika särart och förmågor. De körde efter en mall.Passade man inte in var det kört. Jag har många vänner som var urusla i den gamla skolan. De fick underkänt för att de missat ett s i tredje person pluralis på ett engelskprov. Många fick inte gå kvar utan fick börja i Beskow, Whitlock, dåtidens Enskilda eller avgrunders avgrund, Solbacka läroverk. Men jag, Jan Guillou, Göran Zachrisson och en mängd andra klarade oss ganska bra med tiden. Utan den gamla lärdomsskolan.Stora A studenterna försvann obemärkta bort i livet.
Tillsammans med Sverige Amerika stiftelsens utmärkta direktör Anna Rosvall Stuart försökte vi intressera DN och Svenskans vetenskapsreportrar att skriva om några av årets stipendiater. Det kunde ju göras minst lika intressant som en story om någon som deltagit i Let´s Dance, Melodifestivalen, blivit modell i Milano, vunnit en kocktävling eller blivit proffs i Milan AC. Inget intresse från DN eller svenskan. Och likväl kan ju dessa unga vetenskapliga personer kunna vara lika bra förebilder för de som går i dagens kritiserade skola som en programledare i Kanal TV 5. Ingen föds ju med förebilder. Medierna skapar dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar