Jag är på väg till Paris för att bland annat besöka det franska utrikespolitiska institutet och för att försöka ta reda på den franska inställningen till de omstörtande händelserna i Nordafrika och Mellanöstern. President Zarkozy har ju gått i täten för NATO´s intervention i Libyen. En helomvändning sedan man inte riktigt förstått vad som hände i Tunisien utan där och då först erbjöd stöd åt den nu landsflyktige Ben Ali., Inget europeiskt land har så mycket förfluten historia i området som Frankrike: Marocko, Algeriet, Tunisien, Syrien, Libanon. Och i Frankrike bor fem miljoner muslimer. Kulturellt och ekonomiskt spelar Frankrike en stor roll i dessa områden. Och mycket står på spel. Det gäller att satsa på de rätta hästarna.
I Libyen är det däremot Italien som har haft de bästa kontakterna och de största investeringarna. Regeringen Berlusconi har vårdat relationerna och även betalat ett stort skadestånd för den italienska kolonialtidens övergrepp.Kheddafi lovade för bara något år sedan att se till att utvandrarströmmen från Afrika, som tog sig vägar via Libyen, inte skulle nå Italien och EU. Nu är det ett nytt ballgame som amerikanarna säger. Italien har upplåtit flera baser för NATO-ländernas och Sveriges flygningar in över Libyen. Men den italienska regeringen är egentligen skeptisk till NATO´s militära operationer. Mer tror man i Rom på att pressa Khedaffis närmaset omgivning med övertalning ( och hot )till att överge honom.
Sverige ger sig nu in i ett militärt vågspel med praktiskt taget hela riksdagen bakom sig. Bara Sverigedemokraterna rösta emot, vilket jag tror i längden kan vara en röstvinnande politik. Mycket talar för att NATO´s engagemang i Libyen kan bli långvarigt. Howard McKeon, tung demokrat i den amerikanska kongressen menade igår att NATO måste förbereda sig på att upprätthålla en no fly zone i Libyen lika länge som den i Irak på sin tid. Den varade i nästan tio år. Jag är inte säker på att alla de svenska riksdagsmän som idag röstade för att Sverige skulle delta med Jas Gripen i Libyen riktigt visste vad de röstade på. Finland har legat lågt i denna affär. Jag måste ringa den finske militärattachen och fråga hur finnarena resonerar.
Jag återkommer från Frankrike. Även med något mer lättsmällt gods.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar