fredag 8 april 2011

I St Emillion med ett leende

Idag kör vi över Garonne som delar Bordå itu och styr mot den högra strandens läckerheter i St Emillion och Pomerol. Två av vinvärldens mest sägenomspunna områden med slott som Cheval Blanc, Ausone, Figeac, Petrus och Conseillante. Vi åker igenom den lilla staden St Emillion, belägen på ett berg av den kalksten som ger vinet här sin särskilda och underbara kvalitet. Stan är medeltida till sin kärna och runt omkring ända in i stan sträcker sig vingårdarna, där plantorna just har fått sina första gröna blad. Slotten radar upp sig vid varje kilometer: Angelus, Figeac, Trottvieille. Alla de namn jag sett under åren på de allt dyrare och allt mer oåtkomliga flaskorna.Värdslottet i St Emillion detta år ärt Ch La Couspade. Samma procedur som igår på den vänstra stranden i Medoc: charmanta slottsägare eller deras vinmästare chef de chai bakom de små borden med de stora vinerna. St Emillion har lyckats särskilt bra 2010. Den dominerande druvan här Merlot utvecklades optimalt. Ch Couspade eller Ch Dominique är alldels mörkrött, packat med frukt, stor doft redan av omisskänlig bordå, blyertspenna och lite rutten tång en stilla morgon i Torekov med sydlig vind.
Bakom ett bord står en blek, välklädd, 40-årig man och pyttsar i sitt slotts vin i den strida strömmen av rödkindade riedelglasförsedda journalister och vinhandlare från hela världen.
Jag noterar att det är samma namn på buteljens etikett som mannens namnskylt på den gråa kostymens bröstficka: Thierry Capdemourlin.
" Jag är den sextondegenerationen  Capdemourlin, säger han medan han pyttsar upp en skvätt av slottets vin, en Grand cru classé. Vi började  1582 här säger han sedan. Vi har också slottet Balestard La Tonnelle, lite längre bort där vår vinchef står. Och förresten här är min pappa". Den femtonde generationen alltså.
Ägare och andra som står bakom borden ser verkligen nöjda ut. Det brukar ju inte bönder göra. Alltid verkar det vara något som inte är bra. Men i Bordå på de stora slotten är det bara leenden dessa tider. Underbara vinår, köpare på kö, vinkritikern Robert Parker jackar upp sina poäng. Och de som köpt på spekulation har med rekord slagit alla världens akltiebörser eller det flesta andra investeringar när det ghäller värdestegring på investerade pengar.
Då och då kommer en rundnäte herre , med grönt förkläde, röda kinder och svart basker in i den eleganta slottsalen på Ch Couspade,. Hans uppgift är att tömma de midjehöga breda och eleganta kärl där alla världens vinkunniga sprutar ut de ortoligt dyra dropparna från 2010 års skörd i St Emillion., Men han gör det med bravur. Och med ett leende.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar