Frankrike och det beslöjade ansiktet

Sedan den 13 april är det ett brott i Frankrike att dölja sitt ansikte offentligt. Och att uppmuntra någon att göra det. Eller som landets premiärminister skrev i ett cirkulär till cheferna för Frankrikes 22 regioner: den franska republiken lever inte med ett dolt ansikte." Den här debatten har vi också i Sverige och i många andra europeiska länder. Men i Frankrike kostar det nu alltså 150 Euro, 1.500 kronor , att dölja sitt ansikte. Och uppmanar man någon att göra det kan man få ett års fängelse och 30.000 euro i böter. Är den man uppmanar under 18 år kan det bli dubbelt straff. En kvinna har redan bötfällts. Inte så mycket kanske med tanke på att Frankrike idag har omkring fem miljoner muslimer, nästan alla födda i eller hästammande från muslimska länder.Varav merparten är tidigare franska kolonier, eller delar av Frankrike, som Algeriet, Marocko,Tunisien, Syrien eller från det, som man kallar Svarta Afrika. Förbudet ekar principerna i det republikanska revolutionära Frankrike: att dölja sitt ansikte är ett tecken på underlägsenhet och är oförenligt med principerna om frihet, jämlikhet och mänsklig värdighet.
I Paris ser jag under ett antal dagar innan förbudet trädde i kraft inte en enda människa med dolt ansikte. Man kan ju också fråga sig om det inte är en rättighet att skyla även sitt ansikte liksom alla andra delar av kroppen. Och vad med de allt större solglasögon som särskilt unga kvinnor utrustar sig med?
En annan sak. När jag nu vistats i Paris, Bordeaux och i Languedoc kring staden Beziérs märker jag just  ingen skillnad i levnadsstandard mot den man har i Sverige. I la douce France är mat och vin bättre och billigare på resturangerna. Kaffelivet underbart, klimatet varmare. Tågen går som spjut, är bekväma och går i tid. Men jag har inte varit utanför allfartsvägarna denna gång. Inte i de 750 förstadsgetton runt om i landet där sex miljoner människor lever på bidrag. Jag har sett några av de åtta miljoner som lever under fattigdomströskeln.En hel del i bylten på trottoarerna kring Luxembourgträdgården i Paris. Jag har inte talat med en enda av de tre miljoner som är arbetslösa. Däremot har jag tagit reda på vad fransmännen tycker är viktigt i det politiska livet inför valen av ny president och nytt parlament nästa år.I Frankrike liksom i Sverige är det arbetslösheten som 97 procent tycker är viktigast, tillväxten i ekonomin kommer sedan. Utbildning 93 procent. Däremot kommer invandrarfrågor först på tioende plats av det som fransmännen bryr sig mest om. Och frågan om Europa, EU och allt det där? Ja det kommer ändå längre ned på listan. Och precis som i Sverige ser jag nästan inga EU- flaggor eller andra Europasymboler vart jag vänder mig. Ja det skulle väl vara själva valutan då. Som dock uttalas med en akut accent på o-et.