Det är trettio grader varmt när vi lämnar St Emillion för att åka in i grannkommunen Pomerol.Syrenerna, les lilas, blommar,maskrosorna, dandylions på engelska, är utblommade. Naturen här runt Bordå är ovanligt lite spektakulär för att vara i Frankrike. Det är platt som söder om landsvägen i Skåne.Men det odlas intressantare saker än potatis på fälten. Nämligen guld. Det står Ch Petrus på en skylt. 25.000 kronor flaskan. Man tackar och reser vidare. Det är karga jordar här på det som en gång var havsbotten. Mycket kalk,mycket avlagringar som vinplantorna gräver sig ned igenom för att söka näring och vatten . Femton ,tjugo meter ibland.
Chateau kan betyda lite vad som helst. Men oftast är det välhållna, välritade ganska låga byggnader i brun- eller vitgrå kalksten från 17- eller 1600 tal. En välkrattad gårdsplan, lite gräsmattor, visthus med trätunnor och ståltankar. Allt skinande ren och välordnat. Med toppviner slarvas ingenting.
Pomerol är ett litet distrikt. Jag kunde vara i trakten av Eslöv bortsett från att det är 29 grader i skuggan i början av april. Och att det som sagt är vinrankor på åkrarna. Provningen i Pomerol är på slottet La Pointe. I ett partytält serveras en buffet lunch med , kallskuret, olika pateér, några delikata ostar. Samt husets eget vin från 2005, ett kanonår, som ingen spottar. Istället står vi i skuggan på gräsmattan vid små bord. Äter och dricker. Innan det är dags att börja arbeta. Aux travail! som fältropet dessa dagar i Bordå med omnejd lyder.
Pomerol är litet. Bara tolv slott är med och visar upp sig inne i en av La Pointes salar. Franska slottsägare ( i alla fall de i vindistrikten kring Bordå) verkar göra en grej av att klä sig kalssiskt brittiskt.M Christophe Bailliencourt dit Courcol är inget undantag. Sval och elegant ( som det hette i romaner förr i världen) står han bakom sitt lilla bord och skvätter i sitt slott Ch Gazin i de ständiga Riedelglasen. Tillnamnet Courcol fick familjen 1214 av av den franske kungen Phillipe Auguste. Och faktiskt har den elegante mannen med flaskan i högsta hugg en ganska kort hals.Vinet har en härlig doft och är fullt med frukt och tanniner, ämnet i druvans skal som bidrar till att det håller länge och blir allt bättre med åren. Jag frågar honom om han tycker att det stämmer att inget vin i världen skall behöva kosta mer än 500 kronor.
- Inte ens det , säger han- 400 eller mindre även för de största. Resten är vinsten. Vinerna här i Bordå, de stora alltså, har blivit lyxartiklar. Som klockor, väskor och parfymer. ( Eller vissa föredragshållare skulle jag kunna tillägga på klingande franska biensur.)
Jag frågar baronen de Bailliencourt ( eller är han greve, kanske markis) varför inte andra områden i världen utanför Bordå, Bourgogne och några få plättar i Californien kan göra samma resa i berömmelse och rikedom. Är Ditt vin Ch Gazin så mycket bättre än andra runt om i världen?
- Det är inte fråga om att vara bättre eller sämre, säger han charmant. Man skall inte jämföra så där. Vinerna i Bordeaux är unika, därför att jorden, le terroir , bara finns här.Människor har alltid tyckt om våra viner. Nu mer än förr. Voilá.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar