När man blir något äldre kan man bli invald i olika sällskap. Det känns smickrande. Några har tänkt på ens person och tyckt att man skulle passa in i det eller det sammanhanget. Det är som när man får en present till födelsedagen eller en julklapp: " jaha det är så de ser mig". Och ibland som bekant undrar man varför de tror att jag skulle ha nöje av den boken, eller den författaren.
Jag har tidigare skrivit om det anrika sällskapet IDUN i vilket jag valdes in förra året. I morgon skall jag hålla tal där om " Läget i världen". I all blygsmahet.
Till skillnad mot tex engelsmän är svenskar inte särskilt clubable.
Vi är medlemmar i en klubb för att utöva något:golf,bridge,fiske,segla eller nåt. Inte för att umgås i första hand. Vilket engelsmännen gör på sina klubbar. Och amerikaner.
Häromåret blev jag invald i Wodehouseakademin. Jag blev både glad och överraskad över detta. Jag har visserligen faiblesse för England och för engelsmän. Jag gillar John Cleese, som jag såg för en tid sedan på cirkus i hans " pay my former wife tour". Och tittar då och då ånyå på de tolv vansinniga Faulty Tower programmen. I Rom på pressklubben på 1970-talet vid via della Mercede umgicks jag helst med britterna. Men P.G. Wodehouse?
Sir Pelham Grenville Wodehouse, 1881-1975 var en av de mest lästa författarna någonsin.70 romaner, 200 noveller,libretton skrivna för Gershwin,Cole Porter och andra.I den brittiskt orienterade svenska bildade borgerligheten köptes varje år, under deccenier, en Wodehouse och en Olle Hedberg. I mina föräldrars bibliotek här i Torekov har jag tjugo av varje.
Den svenska Wodehouseakadmin har 14 medlemmar. Av diskretion skall jag inte nämna några andra medlemmars namn. Vi hade årssammankomst med damer häromkvällen hos en ledamot på hans en härliga herrgård i Stockholms skärgård.Kvällen blev så nära en sammankomst på slottet Blanding hos Lord Emsworth som är möjligt. Wodehouse beskriver egentligen en epok som var försvunnen redan då han beskrev den: Det Edwarianska England. Men på ett genialt sätt förmår P.G att beskriva det brittiska klassamhället på samma gång som löjeväckande som något eftertraktat. Ja nästan heroiskt.Alla som träffat engelsmän vet att det bland dom är förbjudet att var en "bore ". Det innebär bland annat att man inte, på svenskars vis, oavbrutet pratar om sig själv eller ställer frågor som " och vad sysslar Du med ". P.G visar att man i konversation om ingenting och allting kan skapa en angenäm, humoristisk atmosfär som inger genuint välbefinnande hos omgivningen.
Wodehouse blir därför tidlös - och det blev även kvällen på svenska Blanding.
P.G eller " mästaren " som han benämns i akademin blev 94 år.När tyskarna tog delar av Frankrike 1940 grep de Wodehouse i hans villa i Le Touquet ( där för övrigt John Clesses " Pang i Bygget " utspelar sig).Wodehouses böcker var populära i Nazityskland där de betraktade Bertie Wooster och andra av hans romanfigurer om avslöjande satir över "den degenererade brittiska överklassen". Wodehouse internerades i ett fångläger i Tyskland.Efter en tid tubbades han att hålla en serie föredrag i tysk radio som sändes till USA. Som då ännu inte inträtt i kriget.Detta var vid tiden för den tyska blitzen över England. Inte populärt. P.G. bodde efter kriget i USA. Flera förslag att adla honom avvisades. Den brittiske ambassadören i Washington på 1970 talet ombads att yttra sig i frågan: Nej, för sjutton, vi kämpar dagligen med att få bort den bild av engelsmannen som Wodehouse beskriver. Att adla honom skulle ge helt fel signaler" Strax före sin död kom dock erkännadet. Lord Emsworth skapare hade blivit Sir.
Kanske upplever Wodehouse en ny vår. Min yngsta dotter hittade häromkvällen " En blyg ung man" ( The small bachelor) från 1937, i bokhyllan.
" Verkar verkligen kul " var hennes verdict, morgonen därpå.
Wodehouse lives!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar