Vad som nu händer i Italien är nog utan exempel i modern tid i västvärlden. Landets regeringschef står åtalad för mutbrott och sexualbrott. Det handlar om världens till storleken sjätte industriland, ett av de stora kulturländerna om inte det största. Italien som älskas i stort sett av alla, som frambringat den skönaste konst,den härligaste musik och som fortfarande har de mest geniala formgivarna i världen.
Jag har länge försvarat Silvio Berlusconi som politiker. Jag har inte deltagit i den mobbning han utsatts för särskilt i England och här i Sverige. Som utrikeskorrespondent i Rom i fem år ( på 70-talet och som reseledare för Club 33 i Rimini på 60-talet) har jag lärt mig att italienare, till skillnad mot svenskar och engelsmän, inte moraliserar över människors sexuella vandel. Att en 74 årig man har kraft nog att på olika sätt uppvakta yngre vackra damer har nog snarare varit till Belusconis fördel. I hemlandet.Men det finns gränser även i Italien. Framförallt sätter åtalen mot premiärministern stora frågetecken kring hans omdömesförmåga.
Det positiva först. När efterkrigstidens politiska etablissemang brakade samma i mutaffärerna i början av 1990 talet, uppstod ett politiskt vakum i det talienska samhället.Kristdemokraterna och socialisterna som tillsammans styrt sedan Mussolinis fall, försvann i ett moln av skandaler. In på scenen trädde entrepenörsgeniet Berlusconi från Milano. På grundval av sitt ägandes fotbollslag Milan AC ´s supporterklubbar Forza Milan bildade han partiert Forza Italia. Direkt 1994 fick partiet 25 procent av rösterna. Oerhört. Regering kunde bildas med ett par mindre högerpartier. Sedan dess har Berlusconi nästa hela tiden lett Italiens regeringar, de flesta med längre livslängd än någon av landets mer en femtio sedan kriget. Trots stark men splittrad opposition från vänster och från en stark men splittrad fackföreningsrörelse
har Silvio B. styrt Italien genom stormiga nationella och internationella, inte minst ekonomiska,vatten. Skickligt! Han har blivit god vän med flera internationella ledare,som givit Italien fördelar. Ytterst få utanför Italien kan namnet på en italienska premiärminister före Berlusconi. Nu vet man. Dock inte alltid med positiva förtecken.
Att Silvio B. mutat folk när han byggt upp sitt affärsimperium, mycket inom media, är nog sant. Att göra affärer i Italien utan bestickning, innebär stor tröghet. Att han däremot ringer polisen för att beordra dem att släppa en 17-årig dam som besökt B´s slott utanför Milano för nattliga "Bunga Bunga" kalas är mycket omdömslöst. Tillräckligt för att avsätta honom? Döma honom? Knappast.
Berlusconis fösvar är att domare och åklagare är politsierade och vill störta regeringen från vänster.
L´Opera buffa continua.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar