På Volvo i Göteborg om läget i Mellanöstern

Jag är på Volvo lastvagnar i Göteborg för att tala med en ledningsgrupp på 15 man om vad som händer i Nordafrika och Mellanöstern. Det är inte så ofta som stora företag tycker sig ha behov av utrikespolitiska analyser.Dan Olsson på Stena sa till mig en gång på min fråga om hur mycket säkerhetspolitiska analyser hans företag gjorde innan de satsade miljarder i Arktis? -" Inte mycket. Händer det något tar vi tag i det då".
För ett företag som Volvo truck verkar det vara annorlunda.I så gott som varje land i Nordafrika och Merllanöstern har Volvo betydande verksamhet genom lokala agenter. I Marocko har man en egen ganska stor organisation. På en tavla på direktionsplanet i den stiliga byggnaden ute på Hisingen visas försäljningen månad efter månad i det nu så oroliga området. Det har gått bra hittills ända sedan" tvärniten"2009.
Men nu är man orolig förstås. En stor del av affärsverksamheten i de här länderna är på olika sätt knutna till
de politiska ledarskapet och deras familjer. Att få en agentur förutsätter kontakter. Vad händer nu? Vem talar man med nu när Mubarak och hans familj gått och Tunisiens Ben Ali är borta med sin tjuvaskara. Och vem talar man med i Libyen om en vecka eller två? Ja inte hade jag svar på de frågorna. Men jag kunde ge en allmän översikt och en prognos. Märkligt är det att de stora svenska exportföretagen verkar ha så liten beredskap när det gäller analyser av de länder de verkar i och den generalla utrikespolitiska bilden. Och hur mcyket vet man om Islam på Sandvik eller Scania?
I skrivande stund håller sig Kheddafi kvar i Libyen. Till skillnad mot i Egypten tidigare finns inga journalister annart än just vid gränsen mellan länderna. Men militären i Libyen är inte lika hänsynsfull mot demonstranter som i Tunisien och i Egypten. Det vet man sedan förr. 1000 mestadels islamistiska fånger sköts 1996 med maskingevär. 1982 slog Syriens president al- Assad till mot muslimska brödraskapets uppror i staden Hama, som delvis jämnades med marken och dödade 20.000. Men så är det . Ledarna i diktaturer har mycket lite känsla för människovärde. Vilket väl i sin tur är en förutsättning för att kunna behålla makten i det tjugförsta århundradet.