På amerikanska ambassaden

Jag var på amerikanska ambassaden igår på en mottagning. Sådana där mottagningar kan vara mycket effektiva. Ett par glas vin av gott märke och möjlighet att under rätt kort tid träffa rätt många människor med insikter och åsikter särskilt i internationella förhållanden. Obamas representant i Sverige heter Barzun, är knappt fyrtio år gammal. Han och hans fru som är konstnär är mycket trevliga men saknar all erfarenhet av diplomatyrket eller utrikespolitik överhuvudtaget. Liksom över hälften av alla USA s ambassadörer runt om i världen är Barzun en politisk utnämning. Han är IT miljardär och hjälpte Obama bland annat med Twitter och facebook under valkampanjen. Många länder har "politiska sändebud" . I USA s fall blir det därför ofta, som i Sverige, andremannen som är den professionelle diplomaten. I Stockholm heter han nu William Stewart och intressant nog var hans tidigare postering Kairo,som är en av de största US ambassaderna i världen med nära tusen anställda. Sverige kanske har fem man på ambassaden i Kairo.De annars mycket öppna och frispråkiga amerikanska diplomaterna har blivit något mer återhållsamma tycker jag mig märka sedan wikileaks rapporterat om US diplomaternas privata samtal och funderingar. bla det famösa omdömet om Carl Bildt: " a middlesize dog who wants to be a big dog".Nå jag lyckades ändå få ett bra grepp om hur svårt Obama administrationen tycker det är att hitta en tydlig strategi i händelsutvecklingen i Tunisen och Egypten. Den utsände ambassadören Whister säger att president Mubarak bör sitta kvar ett tag till samtidigt som Hillary Clinton säger att det får stå för ambassadörens räkning. Medan president Obama uppmanar till eftertänksamhet men också till förändringar mot demokrati.Föga överraskande är USA´s dilemma att det är riskfyllt att överge pålitliga bundsförvanter till förmån för andra okända krafter. Varav en är islamistisk.
Idag modererade jag ett seminarium på Utrikespolitiska Institutet kring vad av vikt som skall hända i världen 2011. Hans Blix menade att ett sätt att förhindra Iran att skaffa kärnvapen vore att skapa en kärnvapenfri zon i Mellanöstern. Men han erkände att det skulle ta tid att får Israel( som ju har kärnvapen) med på ett sådant arrangemang. Andra talare efterlyste en samlad EU-politik i utrikespolitiska frågor.Kissingers gamla fråga" Vem skall man tala med när man ringer EU", är fortfarande aktuell.
Jag själv frågade panelen varför inte de nordafrikanska länderna skulle kunna börja kandidera för medlemsskap i EU. Det skulle tvinga dem mot demokrati och disciplinerade ekonomier.Precis det som ett antal tidigare kommunistländer i östeuropa gjort, många med stor framgång. Argumentet att nordafrika inte ligger i Europa är tunt. Vad är Europa annat en en geografisk gräns.