Sedan rätt många år intresserar jag mig för vin. Jag tillhör den generation som tidigt drack vin men som inte kunde något alls om den trevliga drycken. Halvsöt turkisk Beyaz innan kalasen i 15-årsåldern tillsammans med grabbarna för att gaska upp oss inför dansen. Vino Tinto ( trots Francodiktaturen ) Parador och Montrouge var rödvinerna a´ tre och femti flaskan. Merparten av de vuxna, även i Djursholm, hade inte vin liggandes hemma. Det dracks sällan vin om man inte hade gäster till veckändorna och då köptes det hem för tillfället.
Systemets kataloger, väldigt mycket mindre omfångsrika än idag, hade nästan bara röda viner från Bordeaux och Bourgogne. I Italien, där jag var utrikeskorre på 70-talet, drack man bara vino rosso eller biancho sfuso, dvs på karaff från stora fat. Var det en bra trattoria hade man en bra vinbonde som leverantör. Inget snack omn årgångar, jordar och druvor. Några dammiga Barolos låg på hyllorna.
Sedan dess har jag lärt mig en del. Och druckit en del. Och fått smak på de stora kanonerna. Det är inget billigt nöje. Men det är oerhört intressant och mycket gott .
Jag övar mig ständigt och har ibland tre flaskor rött öpnna. Som idag: en Couvent de Jacobins 2008 från Louis Jadot en av Bourgognes bästa hus, en Bourdeaux, Medoc 2007 La Tour de By och en annan Bordeaux Ch Grand Moueys 2006 från det enklare området Entre-Deux -Mers.140,150,89 kronor. Jag doftar, pröva, smackar. Men spottar inte ut. Det gör däremot folk på de många vinprovningar som vinagenterna anordnar och som jag bevistar. Ibland kan det röra sig om över hundra viner på en eftermiddag.
Ibland kommer en slottsägare till Stockholm. Sverige är intressant. Ty kommer man in på Systemets ordinarie sortiment kan man sälja stora mängder. Häromkvällen bjöd agenten Ward wines på middag med ägaren till Rhonevinerna Chateau Mont Redon, Jean Abeille och hans son Jerome. Sex glas vid varje kuvert.Ett vitt och fem röda, från olika vingårdar och olika årgångar. M.Abeille, fjärde vingenerationen, talade på franskengelska insikts- och kärleksfullt. Vi smackade men spottade inte. Där går gränsen. Äter man samtidigt, spottar man inte ut drycken.
Det gör man däremot snart vid den stora en primeurprovningen i Bordeaux i början av april. Tusen skribenter och vinhandlare från hela världen träffas då på de stora världsberömda slotten i B. i tre dagar. Det är första gången som årgång 2010 tas ur tunnorna och presenteras. Jag har varit med de två senaste åren. Fyrtio viner från fyrtio slott före lunch. Och sedan vidare till Pomerol för fyrtio till efter en lunch i en slottsträdgård med något mognare viner. Det fordras stor erfarenhet att från den råa, kartiga men väldoftande saft som bjuds dra slutsatsen om hur detta vin kommer att smaka om tio eller rjugo år. Och det är big business. De stora Bordeuaxvinerna från 2009 kostar redan 10,000 kronor flaskan, de något mindre som Ch. Cos Estournel eller Pichon Lalande 3.000. Rika kineser och indier har fått smak på godsakerna och driver priserna. Precis som jag en gång. Tyvärr.
Jag återkommer i ärendet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar